På en strand i Alghero

På stranden i Alghero solar folk som pratar svenska, engelska, italienska, tyska och i något fall ryska. Lågljutt småprat, tystnad, eller högljudd, sandspridande barnlek. Ofta bryts sorlet av ett dovt "Asciugamano?", skarpt "Madam", försiktigt "Massaggio" eller glatt "Prego, signora. Come va? Where are you from?".

Nästan lika många strandförsäljare som solbadare. Allt från massage, till handdukar, talande leksakspapegojor... till skräpsmycken och solglasögon, feik-märkes-prylar och brända CD-skivor. Allt som oftast asiatiaska kvinnor och afrikanska män som går runt och erbuder varor och tjänster.

Mannen på bilden var strandens stora glädjespridare med en papegoja som kunde prata. Som jultomten ungefär. En liten italiensk pojke blev senare på dagen lycklig papegojägare - och ur sin säck halade mannen upp en flygande drake och fortsatte sin strandpromenad.

Jag hade bestämt mig för att ha en ja-sägar-dag och handla av nästa person som dök upp. Försäljarkillen hade sitt ursprung i Senegal, men studerade numera juridik i Paris, ett år kvar, och extraknäckte som strandförsäljare. Det var hans första sommar i Alghero, och han gillade stället: Vackert hav och personer med pengar.
- So, what is there to see in Alghero?
- The sea? I like the see, don't you think it's beautiful.
Vi pratade franska och italienska.
Han sålde skärp med glittriga playboy-kanin-spännen och piratkopierade CD-skivor. Men så långt som till att visa sina grejer kom han aldrig. Istället pratade han om livet i Paris, frågade om Sverige, berättade om sig och sa att han drömde om att åka tillbaka till Senegal när han var färdig jurist. Livet i Europa, enligt honom, var inte anpassat för afrikaner. Så släntrade han iväg med skärpen runt halsen och skivorna i näven.

Av kille nummer två köpte vi ett par solglasögon för tio euro, han ville ha 20 från början. Och trots att han klagade över att han inte gjorde någon vinst på affären, sken han upp när den var iland. Och pratade på. Han har en syster i Brescia och en bror i Verona. Ingen fru än. Italien är bra och lättarbetat för strandförsäljare, i Frankrike och Tyskland däremot får man alltid polisen efter sig. Han lärde ut några ord på Bangla, och gick sedan glatt därifrån.

Samme kille återsåg jag några dagar senare. Den här gången försökte han inte sälja någonting. Utan ville bara prata. Han hade aldrig sett så många avklädda människor förut, och sa att han var tvungen att gifta sig snart. Han undrade om jag haft någon kille före den jag var tillsammans med nu, och om vi var gifta… och berättade att han hade upptäckt att här i Italien bytte man partners med jämna mellanrum, något som i hans hemland var otänkbart. Den här gången ville han aldrig sluta prata… prata, prata, prata. Om kärlek och hemland och mammor, pappor och barn.

Fick jag sätta ord på stranden i Alghero skulle det nog handla om det nya klassamhället där Europa tar emot försäljare från fattigare länder långt utanför den europeiska gemenskapen... Fick killen med solglasögonen och skräpsmyckena beskriva den. Skulle det låta annorlunda.