Inget mer Mittnabo

Jag är hemma nu. Jobbar inte i Ånge längre, kommer inte att pendla med Mittnabotåget igen. Har blivit en mycket bättre människa. Har fått dagens ros fem gånger. FEM gånger. Helt otroligt.

På Mittnabotåget

Pip-pip.

"Välkommen till Bräcke. Du kan använda kortnummer bla-bla-bla för att lyssna av din röstbrevlåda. Telia önskar dig en trevlig vistelse i Bräcke."

Några jobbsökartips:

Att tänka på när man skriver ett personligt brev

...undvik klyschor genom att exemplifiera

...lyft fram några passande egenskaper och tryck på dem

...läs annonsen ordentligt och bemöt alla krav

...tänk på språkliga nyanser. Att vara nyfiken är positivt för vissa, för andra betyder det att vara "skvallrig". Undvik missförtsånd genom att beskriva hur egenskapen tar sig uttryck. ...tänk på varför du skriver det du gör, och vad du vill uppnå med det

Att tänka på vid en anställningsintervju

...ta kontrollen när du får chansen att beskriva dig själv. Återkoppla till det personliga brevet och betona samma egenskaper som du tagit upp i det.

...ta upp saker som är relevanta för jobbet när bra och dåliga egenskaper efterfrågas

...var konkret när du pratar om dina negativa sidor, och berätta gärna hur du jobbar med att förbättra dem

...ta aldrig upp något som du inte kan tänka dig att bli bedömd utifrån Tänk också på

...att meddela dina referenser så att de är beredda när arbetsgivaren ringer.

Om att söka jobb...

Tack för visat intresse för tjänsten som XXX. Tack också för den tid som du har lagt ner på din ansökan.

Rekryteringen har blivit nedlagd och tjänsten är istället tillsatt internt.

Hälsningar
Rekrytering XX

Det är fortfarande arbetsgivarens marknad. Tur att man fortfarande är en ung och orädd arbetssökare. Efter ett antal svar liknande ovan kanske man inte känner sig lika tuff. Det här fick jag för ett par dagar sedan efter att ha lagt ner tid på ett personligt brev, en oförberedd telefonintervju samt gjort ett arbetsprov. Avsändare? Känd svensk välgörenhetsorganisation. I dag går mina tankar till landets alla beundransvärda arbetssökare.

En saga med snälla italienare

Kanske den första saga jag läst där de korrupta, skräniga och utseendefixerade italienarna får spela good guys. Ur Zarembas briljanta artikelserie "Koloni Kosovo"; Del II "FN-staten och de sju rövarna"

"Här är nog läge att lätta upp stämningen: Allt är inte illa i Kosovo, ty också i onda sagor finns det goda feer. I Kosovo talar de italienska och kör Alfa Romeo. Och sådan tur, denna gång hinner de fram i tid. En morgon stannar två svarta bilar utanför Norway Invest och åtta sorgsna individer stiger ut. Det tar dem (poliserna från Guardia di Finanza) någon timme att upptäcka att direktör Johansen, som i ett års tid förhandlat om jättekontrakt med FN, inte ens får lov att driva en korvkiosk i Oslo. Han är kriminell, har näringsförbud, 9 miljoner i skulder och 45 kronor i utmätningsbara tillgångar. Exit Johansen. (Men de tre miljonerna får Kosovo aldrig tillbaka.)"

Nu ska jag...

...fira Veronica Mars återkomst i SVT, och mitt eget sommarlov.

På en strand i Alghero

På stranden i Alghero solar folk som pratar svenska, engelska, italienska, tyska och i något fall ryska. Lågljutt småprat, tystnad, eller högljudd, sandspridande barnlek. Ofta bryts sorlet av ett dovt "Asciugamano?", skarpt "Madam", försiktigt "Massaggio" eller glatt "Prego, signora. Come va? Where are you from?".

Nästan lika många strandförsäljare som solbadare. Allt från massage, till handdukar, talande leksakspapegojor... till skräpsmycken och solglasögon, feik-märkes-prylar och brända CD-skivor. Allt som oftast asiatiaska kvinnor och afrikanska män som går runt och erbuder varor och tjänster.

Mannen på bilden var strandens stora glädjespridare med en papegoja som kunde prata. Som jultomten ungefär. En liten italiensk pojke blev senare på dagen lycklig papegojägare - och ur sin säck halade mannen upp en flygande drake och fortsatte sin strandpromenad.

Jag hade bestämt mig för att ha en ja-sägar-dag och handla av nästa person som dök upp. Försäljarkillen hade sitt ursprung i Senegal, men studerade numera juridik i Paris, ett år kvar, och extraknäckte som strandförsäljare. Det var hans första sommar i Alghero, och han gillade stället: Vackert hav och personer med pengar.
- So, what is there to see in Alghero?
- The sea? I like the see, don't you think it's beautiful.
Vi pratade franska och italienska.
Han sålde skärp med glittriga playboy-kanin-spännen och piratkopierade CD-skivor. Men så långt som till att visa sina grejer kom han aldrig. Istället pratade han om livet i Paris, frågade om Sverige, berättade om sig och sa att han drömde om att åka tillbaka till Senegal när han var färdig jurist. Livet i Europa, enligt honom, var inte anpassat för afrikaner. Så släntrade han iväg med skärpen runt halsen och skivorna i näven.

Av kille nummer två köpte vi ett par solglasögon för tio euro, han ville ha 20 från början. Och trots att han klagade över att han inte gjorde någon vinst på affären, sken han upp när den var iland. Och pratade på. Han har en syster i Brescia och en bror i Verona. Ingen fru än. Italien är bra och lättarbetat för strandförsäljare, i Frankrike och Tyskland däremot får man alltid polisen efter sig. Han lärde ut några ord på Bangla, och gick sedan glatt därifrån.

Samme kille återsåg jag några dagar senare. Den här gången försökte han inte sälja någonting. Utan ville bara prata. Han hade aldrig sett så många avklädda människor förut, och sa att han var tvungen att gifta sig snart. Han undrade om jag haft någon kille före den jag var tillsammans med nu, och om vi var gifta… och berättade att han hade upptäckt att här i Italien bytte man partners med jämna mellanrum, något som i hans hemland var otänkbart. Den här gången ville han aldrig sluta prata… prata, prata, prata. Om kärlek och hemland och mammor, pappor och barn.

Fick jag sätta ord på stranden i Alghero skulle det nog handla om det nya klassamhället där Europa tar emot försäljare från fattigare länder långt utanför den europeiska gemenskapen... Fick killen med solglasögonen och skräpsmyckena beskriva den. Skulle det låta annorlunda.